Att ha råd

Jag borde nog fila lite på argumenten. "Jag har inte råd" eller "X kronor? Nähädu, de pengarna lägger jag hellre på något annat!" framstår lätt som ynkligt, snålt eller i bästa fall bara annorlunda.

Egentligen är ju det första en ren lögn. Det är bara det att min definition av att "ha råd" har ändrats... det handlar inte längre om att jag har en viss summa på kontot, utan om jag tycker att X är värt den summan eller inte. Folk brukar få ont i magen när de spenderat mer än de anser sig ha råd med, och det får jag också. Men det kan röra sig om en onödig kopp kaffe (i pappmugg med plastlock och medföljande servett, om vi ska ta i) som jag vet att jag egentligen inte vill ha, just för att det finns så många andra "saker" som jag vill ha ännu mer.

Ska man gå efter definitionen "har X kronor på banken" och på bästa värsta fallet-vis antar att jag om några månader bor i en maxbelånad bostadsrätt och har ett relativt välbetalt jobb, vad skulle det där magonda då kunna bestå av? Låt säga att kylen och frysen pajar. Ont i magen än? Inte så värst, mer irriterad, men shit happens. Säg att tvättmaskinen klappar ihop, att jag behöver nya glasögon, datorn kraschar och mobilen går i tusen bitar. Stressad nu då? Förmodligen, men fortfarande mest irriterad... inga ekonomiska panikattacker. Vad kan vi mer hitta på... en hel månads sjukhusvistelse och en rotfyllning?

Listan kan ju göras hur lång som helst, men det jag försöker säga är att även om allt detta (typ gånger tre) skulle råka hända på samma dag så finns pengarna där, och inte skulle jag bli pank på kuppen heller. Inte sjutton skulle jag vara särskilt nöjd med det hela, och jag skulle säkert gnälla en hel del, men innan något händer finns ingen anledning till oro. Om inte det är ett mått på första steget till frihet så vet jag inte vad som är det :)

Är det annorlunda eller bara trevligt att jag ser fram emot att starta en egen savings ticker till första miljonen när jag väl får ett jobb? Även om jag förmodligen kommer designa min egen ;)