24 augusti 2015

Sex månader utan inkomst

Det hade jag aldrig klarat om jag inte hade börjat spara 32-68% av studielånen. Jag har inte tänkt så mycket på det, men om jag inte hade sparat de pengarna så hade jag behövt minst ett deltidsjobb just nu. Heltidsjobb plus heltidsstudier om jag inte ville börja gnaga på arvspengar (det vill jag inte). Det hade just varit en vacker syn! Perfekta omständigheter för att avsluta studierna, få ordning på livet och förbereda det "riktiga" jobbet... inte. Möjligt, javisst, men knappast roligt.

Egentligen är detta en perfekt övning i att:
1. Inte oroa sig i onödan.
2. Testa att leva på sparade pengar under en längre tid.
3. Njuta av nästan obegränsad fritid under en längre tid.
4. Uppleva resultatet av mindre än ett års målmedvetet sparande.

Nog för att jag ser fram emot en stadig inkomst så att jag kan börja spara mer än någonsin och betala tillbaka de något astronomiska studielånen, men just nu nöjer jag mig med att vara nöjd över att jag kan göra nästan vad som helst i ett halvår utan problem.

Jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer kännas att vara skuldfri och ha en hel hög pengar på banken. Innan jag började plugga var 20 000 en förmögenhet, sedan var 1500 sparade kronor per månad mycket, sedan 130 000 på banken i ena änden och över 300 000 i studieskulder i andra änden (exkl. pension). Just nu går det som bekant brant utför, men inte länge till. Spännande!

Nästa logiska delmål lär bli nettoförmögenhet = noll. Sen kanske skuldfrihet? Det där sista kommer i allra högsta grad bero på ränteläget... och bostad. Eventuell köpt bostad/bil/whatever kommer aldrig räknas som en monetär tillgång i det här hushållet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar