Inbillade behov

Jag frös som jag vet inte vad torsdag och fredag. Lite sista veckan med gänget på kontoret ledde till mycket skratt, power poses och uppvärmning huvud-axlar-knä-och-tå, då blev jag varm! Men så kan man ju inte bete sig varje dag... eller? ;) Ullsjalar, hemmastickade ullsockor, kopiösa mängder grönt te... nej, nu ger jag upp och springer ut på lunchen och köper varmare skor och stickade tröjor!! Shajt vad nära det var.

Men istället för att ge mig ut på shoppingtur igår så shoppade jag i garderoben. Tjocka strumpbyxor eller underställsbyxor fick plats under kostymbyxorna, en långärmad pyjamaströja under koftorna, och samtliga sjalar har utvärderats och ordnats efter värmegrad. Nästa vecka kommer jag ha samma byxor varje dag, men det är ingen som har märkt något än - faktum är att jag fått två komplimanger för affärsmässig och elegant klädsel sedan jag började. Strumpbyxor och en ful pyjamaströja känns ju inte så elegant, men det är det ju bara jag som vet, så vips behövde jag inte handla nu heller!

Det där med behov är förvånansvärt komplicerat, och ännu mer komplicerat när det gäller viktiga känslor som "jag fryser" eller "skorna är obekväma" istället för ett allmänt "jag vill ha" eller "det är fint". Jag behöver absolut en långärmad tröja att ha under kavaj och kofta. Den behovsanalysen började med 1-2 supervarma stickade tröjor som inte skulle få plats under någonting, och har nu förfinats till en enda tunnare långärmad tröja. Eventuellt två beroende på om jag behöver ha hel kostym alla veckans dagar eller inte.

En av mina två koftor (ca 4 år gammal) börjar se alldeles för sliten ut, och antingen kan jag fixa till den, klara mig utan den, eller ersätta den. Än har jag inte bestämt mig. Kavajanvändande blir ju ett alternativ med ovan nämnda tröja så koftan kanske inte behöver ersättas. Egentligen är det helt fantastiskt hur lite kläder jag kan klara mig med utan att bli uttråkad, och ofta önskar jag att jag kunde släppa de där sista dyraste plaggen som är lite för stora eller som jag fått i gåva. Som kostymen som inte passar längre men som jag inbillar mig kan vara bra att ha och kanske sitter som en smäck med stickad tröja och underställsbyxor under när det blir -10 ute. Jag fryser ju redan, och det har knappt varit minusgrader än!

Eller så defaultar jag till klänningar, i så fall behöver jag ett par fodrade strumpbyxor. Från att ha inbillat mig att jag behöver en ny vinterkappa, två tjocka stickade tröjor, en tunnare långärmad tröja, en kofta, fodrade låga skinnboots, en klänning, nylonstrumpor och fodrade tights, sitter jag nu här med följande lista:

1. Undersök om koftan kan lagas och allmänt fräschas till
2. Köp en långärmad tröja att ha under kavaj och kofta
3. Prova den för stora kostymen med all värme jag kan hitta i gömmorna under
4. Prova det jag redan har - det räcker inte att blänga på plaggen

En sak jag har lärt mig är att när jag tror att jag behöver något NU - vänta. När jag vill ha nya bekvämare skor - testa om inte de jag har kan duga de få veckorna innan det är dags för vinterkängorna. När jag har bestämt att jag behöver 1-2 tröjor - köp EN och vänta (kanske behöver jag bara en när det väl kommer till kritan).

Det är förresten väldigt spännande det där med vad folk märker eller bryr sig om. De flesta av oss tror att vi inte har träffat någon som bara tvättar håret med vatten eller borstar tänderna utan traditionell tandkräm eller har samma byxor i en vecka, men så länge man är hel, ren och inte luktar illa så har de flesta ingen aning, och ärligt talat, varför skulle de? Det sitter så djupt det där med vad man "borde göra" att vi inte kan tänka oss att det kan funka, även när vi själva önskar att vi vågade testa. Kan jag verkligen ha en enda kofta? Ett par strumpbyxor? Pyjamaströjan till jobbet..?!

Ibland blir jag fortfarande osäker för att jag inte använder parfym eller kemikaliedeo, men så har det varit i över ett år och jag har inte märkt någon negativ skillnad i hur folk beter sig omkring mig, snarare tvärtom. Faktum är att när jag testade kemikaliedeo igen så kände jag själv att jag luktade fan... kroppen slog bakut direkt. Det skulle antagligen bli samma sak om jag började äta massa skräpmat och halvfabrikat igen, precis som reaktionen inte låter vänta på sig om jag äter mer än några bitar godis, bröd eller kött.

Det är nog inte bara gamla vanor vi kämpar mot, utan även en spiral av produkter/mat som skapar olika reaktioner som kräver ännu fler produkter, som... vem vet vad som är vad egentligen. Enda sättet att ta reda på det är att eliminera en sak i taget och se vad som händer.  Över ett år senare börjar jag äntligen lita på min egen förmåga att känna om jag luktar svett igen, och jag förstår fortfarande inte varför ansiktet blir så rent och fint med bara olivtvål och olivolja. Inga speciella sminkborttagningsprodukter eller skrubbar eller ansiktsvatten eller masker eller... men att det fungerar, ja det är solklart.